Individuellt boende för personer med funktionsnedsättning i Finland och Norden – situation, utmaningar och utvecklingsbehov

Enligt artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har personer med funktionsnedsättning samma rätt som andra att välja sin bostadsort, och de får inte tvingas till ett visst boendearrangemang. FN konventionen förpliktar staterna att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får det stöd de behöver för ett självständigt boende samt att förhindra isolering eller tvång till institutionsboende.

Vid seminariet Independent Living in the Nordic Countries i början av året låg fokus på dessa principer, och seminariets teman betonade övergången till individuella och gemenskapsbaserade boendelösningar.

I Finland har institutionsboendet för personer med intellektuell funktionsnedsättning minskat avsevärt sedan 2010, då cirka 2 400 personer bodde långvarigt på institutioner. År 2024 var motsvarande siffra strax under 400 (sotkanet.fi). Stödboende har ökat, men utvecklingen av olika mellanliggande boendelösningar har stannat av. Av ekonomiska och produktionsmässiga skäl har enhetsstorlekarna ökat och verksamheter centraliserats. I praktiken verkar det som att centraliserade, institutionsliknande lösningar återigen blir vanligare. Särskilt utsatta är personer med svåra funktionsnedsättningar samt barn som bor på institutioner, för vilka det inte finns tillräckligt med lämpliga och individuella boendelösningar.

I de länder som deltog i seminariet om självständigt boende har man försökt avveckla institutionsboende, men individualitet och delaktighet förverkligas inte alltid i praktiken. Ökade enhetsstorlekar, ökad fragmentering av det administrativa arbetet har lett till att tjänsterna delas upp i allt smalare, mätbara prestationer, vilket gör det svårt att möta de individuella behoven för personer med funktionsnedsättning. I Finland hotas utvecklingen särskilt av nedskärningar i finansieringen: investeringsstödet för grupper med särskilda behov har minskat från 120 miljoner euro (2023) till 15 miljoner euro (2025) (Investeringsstöd för grupper med särskilda behov).

Särskilt utsatta är personer med behov av stöd för särskilt krävande boende. Det råder brist på boendetjänster som lämpar sig för dem, vilket ofta leder till oändamålsenliga lösningar: personer med funktionsnedsättning kan bo på institutioner eller långvarigt på rehabiliteringsenheter eller andra gruppboenden som inte motsvarar deras behov. Dessa situationer leder till under-, över- och felaktiga tjänster samt störningsefterfrågan, vilket belastar systemet och ökar kostnaderna.

En annan utsatt grupp är barn med funktionsnedsättning som bor på institutioner eller löper stor risk att placeras där. För närvarande bor vissa barn långvarigt på institutioner eftersom det saknas lämpliga individuella boendelösningar i närområdet eller tillräckligt stöd som erbjuds till familjen.

Stöd för boendet i den nya lagen om funktionshinderservice

I Finland trädde den nya lagen om funktionshinderservice i kraft i början av 2025. Den nya lagen förenar tjänsterna enligt den gamla lagen om handikappservice och specialomsorgslagen. Enligt den nya funktionshinderservicelagen har personer med funktionsnedsättning rätt att oberoende av diagnos få en servicehelhet som baseras på individuella behov. Dessutom får personer med funktionsnedsättning övriga social- och hälsovårdstjänster enligt gällande lagstiftning.

Den nya lagen om funktionshinderservice betonar jämlikhet, delaktighet och möjligheten att leva som en del av samhället. Lagen förpliktar välfärdsområdena att ordna stöd för boendet så att personer med funktionsnedsättning kan bo i sitt eget hem och delta i samhället på lika villkor som andra. Dessutom förutsätter den nya lagen att barn med funktionsnedsättning som bor på institutioner överförs till familjevård eller små enheter under loppet av tre år.

Boendelösningar måste utvecklas nationellt och regionalt

Vid den mångsidiga utvecklingen av stöd och service för boendet behöver de utsatta gruppernas varierande behov beaktas lokalt, regionalt och nationellt.

Det behövs ett nationellt koordinerat utvecklingsarbete där välfärdsområden, staten, organisationer och serviceproducenter samarbetar. Personer med funktionsnedsättning och deras närstående skall tas med i planeringen. Boendelösningar måste utvecklas både nationellt och regionalt för att säkerställa jämlika möjligheter att leva som en del av samhället – i enlighet med FN-konventionen och nordiska värderingar.

Texten är en del av bloggserien Funktionsvariation i samhället

Bloggserien Funktionsvariation i samhället behandlar fenomen i samhället inom funktionshinderområdet och funktionshinderservicen. Uppfattningen om och synen på funktionshinder har förändrats med tiden. Viktigt idag är mänskliga rättigheter, delaktighet, självbestämmanderätt och tillgänglighet.