För att gå mot ett mer inkluderande och jämlikt samhälle måste vi fortsätta att utmana föråldrade attityder och fördomar. Ett aktuellt exempel väckte mycket diskussion inom funktionshinderorganisationerna, då en hög politisk makthavare offentligt använde begreppet funktionsnedsättning som ett nedsättande ord. Fallet täcktes över med humor och situationens allvar underskattades.
Förolämpande språkbruk har blivit vanligare och vardagligare och det har varit särskilt oroväckande att se hur det har ökat i det politiska debattklimatet.
Språk är inte bara enskilda ord och teckensystem, utan det skapar den verklighet vi lever i. Språket ändrar och upprätthåller också uteslutande normer. Förolämpande språkbruk gömmer sig inte bara i kommentarer som täckts över med makthavarnas humor, utan det normaliseras och smyger sig in i den allmänna debatten. Till exempel har diskussionen om rasism som fördes på sommaren varit synlig också i barns och ungas tal både i skolor och i sociala medier. Den som har makt har också ansvar för att utöva denna makt – detta gäller också de makt som språket ger.
Ableism och rasism är exempel på olika former av diskriminering
Diskriminering på grund av etnicitet och ursprung samt hudfärg, dvs. rasism och diskriminering på grund av funktionsnedsättning, dvs. ableism, är olika former av diskriminering. De normer och attityder som råder i samhället kan diskriminera olika befolkningsgrupper. Diskriminering kan till exempel hänföra sig till en persons ålder, ursprung, kön, språk, religion, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuella läggning eller politiska verksamhet. Diskriminering på flera grunder innebär att en person blir föremål för diskriminering på två eller flera olika diskrimineringsgrunder. En person kan till exempel diskrimineras på grund av både funktionsnedsättning och etnicitet antingen samtidigt eller i olika livssituationer.
Rasism är en tankemodell där vissa människogrupper definieras som om de var mindre värda eller behandlas ojämlikt till exempel på grund av etniskt ursprung, hudfärg, kultur eller religion. Ableism kommer från det engelska ordet ”able”, som betyder kapabel. Ableism är diskriminering som grundar sig på funktionsnedsättning, sjukdom eller annorlunda funktionsförmåga. Den ableistiska uppfattningen styrs av antagandet om funktionsförmåga, där funktionsnedsättning eller sjukdom ses som något avvikande som förhindrar normalt liv och delaktighet.
Ableism och rasism kan ta sig uttryck internaliserat, i växelverkan och på strukturell nivå. Internaliserad ableism och rasism innebär till exempel att personen själv anammar negativa uppfattningar om sin referensgrupp och att det påverkar personens självkänsla och delaktighet. Användning av kränkande språk eller hatretorik är exempel på ableism eller rasism som tar sig uttryck i växelverkan. Uttrycksformer för strukturell ableism och rasism hindrar människor från att fungera som fullvärdiga medborgare i samhället till exempel genom att hindra dessa personer från att få arbete.
Samhälleliga normer uppstår inte i ett tomrum
Samhälleliga normer styr vår verksamhet och de är regler, förväntningar, uppfattningar och upprepade åtgärder som blivit allmänna och genom vilka man skapar och upprätthåller uppfattningar om vad som är och vad som inte är normalt. Normer hjälper oss att förstå världen genom att dela in saker och ting, men normerna innehåller också antaganden om olika människogrupper.
Vissa samhälleliga berättelser blir centrala medan andra berättelser marginaliseras. Det här kan man t.ex. se i vems berättelser som kommer fram i medierna, eller i vem som syns i skolböckernas illustrationer. Vem ses som sakkunniga eller beslutsfattare? Normer uppstår inte i ett tomrum, utan de skapas aktivt och de formas i historien, kulturen, tiden och på platsen. Normer orsakar också diskriminering och att bli medveten om diskriminerande normer främjar likabehandling.
Mångfald värdesätts
Normkritik är aktiv verksamhet som avvecklar rådande diskriminerande normer. Normmedvetenhet innebär att vi alla kan fundera på våra egna antaganden och uppfattningar om vad som överhuvudtaget upplevs som normalt. ”Normal” är i sig en mycket uteslutande term, eftersom det antyder att något annat är onormalt. Eftersom språket är ett sätt att skapa och upprätthålla normer är det också något vi kan använda oss av för att påverka huruvida vi normaliserar ett rasistiskt eller ableistiskt språkbruk.
Vi är alla unika och mångsidiga individer. Genom att aktivt förändra fördomar och betona alla individers mångfald kan vi skapa en kultur som baserar sig på jämlikhet och respekt. Det är dags att inleda en diskussion om hur vi kan frigöra oss från föråldrade attityder och normer. Ett sätt är att betona och stärka de fördelar som mångfald medför i samhället. Låt oss därför tillsammans avvecklar det rasistiska och ableistiska språket och med största allvar ingripa i kränkande språkbruk och hatretorik.
Texten är en del av bloggserien Funktionsvariation i samhället
Bloggserien Funktionsvariation i samhället behandlar fenomen i samhället inom funktionshinderområdet och funktionshinderservicen. Uppfattningen om och synen på funktionshinder har förändrats med tiden. Viktigt idag är mänskliga rättigheter, delaktighet, självbestämmanderätt och tillgänglighet.
Läs mer:
Jämlikhet och diskriminering, Handbok om funktionshinderservice, THL