I mars publicerades en forskningsrapport om våld och kränkande behandling som personer med funktionsnedsättning upplever i nära relationer. Det är oroväckande och tung läsning.
Våld som riktas mot personer med funktionsnedsättning är vanligare än bland den övriga befolkningen och personer med funktionsnedsättning i olika åldrar är drabbade. Detta var inte överraskande, eftersom internationella undersökningar gett liknande resultat.
En undersökning gjord av THL, Invalidförbundet rf och Tröskeln rf visade att våld som personer med funktionsnedsättning utsätts för kan börja redan i barndomen och är vanligare bland dem än bland den övriga befolkningen fram till vuxen ålder. Största delen av de vuxna med funktionsnedsättning som upplevt våld upplevde ensamhet, dålig livskvalitet och psykisk påfrestning, och andelen var betydligt större än bland den övriga befolkningen.
Våldet hade lett flera olika svåra konsekvenser i livet för personerna med funktionsnedsättning. Konsekvenserna, såsom bristande förtroende för närstående och myndigheter, rädsla, försämrad självkänsla, depression, posttraumatiska symtom, fysiska skador eller nedsatt funktionsförmåga, kan avsevärt försvåra en människas liv och vardag.
Att söka hjälp och få det är ingen självklarhet
Huruvida man lyckas söka hjälp för våld i nära relationer kan bero på vad man har för funktionsnedsättning, vilka människor man har omkring sig och hur omständigheterna ser ut. Problem med att få hjälp kan till exempel vara att en person med funktionsnedsättning inte har möjlighet att söka hjälp, inte blir trodd, att personen skuldbeläggs för det våld han eller hon upplevt eller att den hjälpande instansen inte har resurser att hjälpa personen på det sätt han eller hon behöver.
Personer som utsatts för våld hade erfarenheter av att det inte är lätt att få hjälp. Om man inte vet varifrån man kan få hjälp eller om det är svårt att få hjälp, kan det hända att man inte får hjälp i tid eller inte får det alls. En situation där en person helt lämnas utan hjälp är mycket oroande.
Det räcker inte att veta varifrån man kan få hjälp om man inte kan söka hjälp till exempel på grund av kommunikationssvårigheter. Det vore önskvärt att regionerna utvecklade exempelvis tillgängliga, illustrerade webbplatser som gör det möjligt att be om hjälp på olika sätt. Illustrationerna skulle också hjälpa personer med intellektuell funktionsnedsättning att identifiera det våld de upplevt.
I undersökningen observerade man att tillgången på hjälp och tillgängligheten är förknippad med ojämlikhet som kan börja utvecklas redan i ung ålder. Det här är en fråga som kräver uppmärksamhet av beslutsfattare och av dem som arbetar i skolvärlden. Varje barn och ung person ska ha samma möjlighet att få hjälp när de behöver det.
Hjälpen börjar med att identifiera våldet och reagera på det
Denna undersökning visade hur omfattande våldet personer med funktionsnedsättning utsätts för är. Våld är ett komplext fenomen som är sammanflätat med attityder, strukturer och situationer. Att förbättra ställningen för personer med funktionsnedsättning som upplevt våld i nära relationer i vårt samhälle börjar med att man identifierar fenomenet, dess mångfald och dem som upplevt det.
Utifrån resultaten av undersökningen har man utarbetat åtgärdsförslag för att förbättra identifieringen av våld samt för att förebygga våld och säkerställa tillgången till hjälp. Vad måste beslutsfattarna och myndigheterna göra för att våldet ska kunna identifieras bättre, förebyggas effektivare och tillgången till hjälp säkerställas? Använd dessa förslag:
- Beslutsfattare: Rikta resurser till att identifiera och förebygga mobbning, diskriminering, kränkande behandling och våld mot personer med funktionsnedsättning.
- Myndighet inom säkerhets- och räddningsbranschen: Beakta att en person med funktionsnedsättning är beroende av andra personers hjälp. Ta alltid en anmälan om våld på allvar. Beakta livssituationen för en person med funktionsnedsättning i sin helhet. Observera att våldsverkaren ofta är en närstående person. Gör vid behov en orosanmälan.
- Välfärdsområdena: Planera åtgärder för att förebygga våld och i synnerhet processen för att utreda hur och var man får hjälp i en våldssituation, hur klienten hänvisas till hjälp och metoder för att säkerställa att hjälpen och stödet fortsätter.
Texten är en del av bloggserien Funktionsvariation i samhället
Bloggserien Funktionsvariation i samhället behandlar fenomen i samhället inom funktionshinderområdet och funktionshinderservicen. Uppfattningen om och synen på funktionshinder har förändrats med tiden. Viktigt idag är mänskliga rättigheter, delaktighet, självbestämmanderätt och tillgänglighet.