Social- och hälsovårdsministeriet förnyar som bäst lagen om handikappservice. Förslaget till regeringens proposition har under våren varit på remiss och ska överlämnas till riksdagen för behandling i höst. Lagförslaget inbegriper förslag som syftar till att stärka möjligheten för personer med funktionsnedsättning till mer individuella färdlösningar i praktiken
Den nya funktionshinderservicelagen föreslås innefatta möjligheten att dela in resemängderna som beviljas i stöd för rörlighet i en period på högst ett år, så att man inte skulle behöva använda stöd för rörlighet under en månad.
Förslaget innefattar också möjligheten att förverkliga stöd för rörlighet helt eller delvis med hjälp av en resebudget, så att stödet skulle baseras på antalet kilometer eller euro istället för antalet resor. Båda dessa förslag kan anses bidra till flexiblare möjligheter att färdas och därmed stödja ett individuellt liv för personer med funktionsnedsättning.
Färdtjänst är den service som har flest användare
Enligt den nuvarande lagen om handikappservice ska kommunen ordna skälig färdtjänst för en person med svår funktionsnedsättning som på grund av sin funktionsnedsättning eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. Arbets- och studieresor ska ordnas i den utsträckning det är nödvändigt för personen med funktionsnedsättning. Därtill ska personen med funktionsnedsättning också ha möjlighet till minst 18 enkelresor i månaden för att uträtta ärenden och utöva fritidsintressen i hemkommunen eller i form av resor till närkommuner.
2020 använde nästan 90 000 personer färdtjänst. Under coronapandemin har man rest mindre bland annat på grund av restriktionerna. Det syns i användningen av kollektivtrafik, men också i form av minskade färdtjänstkostnader. Då coronapandemin lättar kan färdtjänstkostnaderna antas återgå till åtminstone tidigare nivå.
Rörelsefrihet är en grundläggande rättighet
Det är viktigt för oss alla att kunna röra oss utanför hemmet till skolan, arbetet, fritidssysselsättningar och för att uträtta ärenden, och alla borde ha möjlighet till det oavsett funktionsbegränsning.
För människor med funktionsbegränsning har hjälpmedel en stor betydelse för att de ska kunna färdas i praktiken. Det är något man strävar efter att möjliggöra med hjälp av tillgänglig och fungerande kollektivtrafik, men för personer med svårare funktionsnedsättning tryggas skäliga möjligheter att ta sig fram med färdtjänst enligt lagen om handikappservice. Färdtjänst har en central betydelse när det gäller att tillvara grundläggande rättigheter för en person med funktionsnedsättning.
Bestämmelser är samhällets sätt att trygga lika möjligheter för alla och samtidigt säkerställa att samhället har tillräckliga resurser. Man har under flera årtionden funderat på vilka lagar som behövs för att trygga jämlikhet för individer och samhällets medlemmar. Man har till exempel redan provat resebudgetar i flera år på olika håll i Finland och har haft positiva erfarenheter av dem. Den nuvarande lagen om handikappservice skulle alltså redan möjliggöra individuella lösningar för att förverkliga färdtjänst, även om den inte hänvisar till det tillräckligt i alla lägen. Individuella lösningar förutsätter att klienten blir hörd och att socialarbetet utövar möjligheten till diskretion när beslut tas gällande en enskild klient.
Texten är en del av bloggserien Funktionsvariation i samhället
Bloggserien Funktionsvariation i samhället behandlar fenomen i samhället inom funktionshinderområdet och funktionshinderservicen. Uppfattningen om och synen på funktionshinder har förändrats med tiden. Viktigt idag är mänskliga rättigheter, delaktighet, självbestämmanderätt och tillgänglighet.
Läs mer:
Rörlighet, Handbok om funktionshinderservice (thl.fi)
Färdtjänst och ledsagartjänst, Handbok om funktionshinderservice (thl.fi)