Finland förväntas ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

148 stater har redan ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Glädjande många!

Finland torde ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning under den här regeringsperioden. I många länder har konventionen varit i kraft redan i flera år. Därför var det intressant att följa med hurdana saker som väckte diskussion på konventionsparternas 7:e möte i New York i juni.

Många tillvägagångssätt vid tillämpningen av konventionen

Flera stater har gjort upp nationella funktionshinderspolitiska handlingsprogram och projekt för att tillämpa konventionen. Till exempel berättade Tyskland att man startat 200 projekt som stöd för genomförandet av FN-konventionen.

I New York rapporterade många stater om förnyelser av lagstiftningen, som man gjort för att uppfylla förpliktelserna enligt konventionen. Staterna har både stiftat nya funktionshinderslagar och korrigerat den allmänna lagstiftningen för att motsvara konventionen.

Till exempel har arabländerna en gemensam lagstiftning som berör personer med funktionsnedsättning.

Dialogen mellan staterna och medborgarsamhället har ökat överallt. Antingen har de nationella funktionshindersrådens ställning förbättrats eller så har man grundat ett nytt organ bestående av funktionshindersorganisationer för att engagera personer med funktionsnedsättning.

I Finland har man i alla fall inte ännu gett funktionshinderssektorn resurser med tanke på att FN-konventionen träder i kraft. Det är dock alldeles nödvändigt att ge extra resurser och att engagera funktionshinderssektorn för att tillämpa konventionen.

Finland förbereder sig för ratificering

I Finland har man gjort upp ett funktionshinderspolitiskt program för att genomföra konventionen (VAMPO – Ett starkt underlag för delaktighet och jämlikhet 2010–2015). I programmet lyfter man fram de skyldigheter som konventionen förutsätter att man beaktar i det nationella lagstiftningsarbetet och när man verkställer saker i praktiken.

Också många kommunala handikappråd och några kommuner har gjort upp sina egna funktionshinderspolitiska program i FN-konventionens anda.

I Finland vill man att mekanismen för uppföljning av konventionen ska vara så omfattande som möjligt. I regeringspropositionen föreslås, att som kontaktpunkter enligt artikel 33 i konventionen skulle utrikesministeriet samt social och hälsovårdsministeriet fungera. Dessutom föreslås där att en koordinationsmekanism enligt artikel 33 utses.

Koordinationsuppgiften skulle ges till ett nytt koordinationsorgan som grundas i anslutning till social och hälsovårdsministeriet. Det skulle ersätta det riksomfattande handikapprådet som idag verkar i anslutning till ministeriet.

En representant för en medborgarorganisation utsedd från koordinationssystemet skulle delta i kontaktorganets verksamhet. De övervakningsuppgifter som hör till mekanismen enligt artikel 33 punkt 2 skulle ges till den nationella människorättsinstitutionen att sköta.
Sålunda skulle i Finland människorättscentret som verkar i anslutning till riksdagen och riksdagens justitieombudsman i regel ansvara för det konventionsenliga oberoende övervakningsorganets uppgifter.

Självbestämmanderätten för personer med funktionsnedsättning väckte diskussion

Theresia Degener, som är medlem i kommittén som övervakar konventionen påminde i New York om att en funktionsnedsättning inte får vara orsak till förlust av rättsförmåga. Enligt hennes åsikt bryter fortfarande de lagar som berör personer med utvecklingsstörning i många länder mot den i konventionen nämnda likheten inför lagen.

Enligt Degener är en ersättande beslutsprocess inte konventionsenlig. Finlands officiella linje i frågan är den, att vår lagstiftning om intressebevakning och förmyndarskap är på den nivå som krävs enligt FN-konventionen.

I Finland har man ansett att avsaknad av lagstiftning om självbestämmanderätt har varit ett hinder för ratificering av konventionen. Ett lagförslag lämnades till riksdagen 28.8.2014. Dessutom har en ny lag om likabehandling redan varit uppe i riksdagen och målsättningen är att den ska träda i kraft i början av år 2015.

Också av den här anledningen anser man inte det för närvarande vara aktuellt att lagstifta om assisterat beslutsfattande. Däremot är lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda föråldrad och de paragrafer som berör omsorg mot personens vilja har man insett strida mot skyldigheterna enligt FN-konventionen. Man har för avsikt att korrigera dem i samband med att lagen om självbestämmanderätt stiftas.

Vid mötet i FN i juni fick man uppfattningen, att personer med funktionsnedsättning världen över i FN:s konvention har fått ett verktyg, med vilket både personer med funktionsnedsättning själva och staterna kan förbättra människors ställning och förverkliga deras mänskliga rättigheter.

Se också:

Handbok för handikappservice

United Nations Enable

Din e-postadress kommer inte publiceras.