Finansministeriets uppskattningar av social- och hälsovårdsreformens konsekvenser för kommunalbeskattningen, som offentliggjordes i fredags, har fått mycket publicitet i medierna. De har också kommenterats flitigt, men kommentarerna har delvis varit vilseledande.
Medierna har rapporterat fakta helt rätt, det vill säga att uppskattningarna inkluderar den sammantagna effekten av statsandelsreformen som trädde i kraft i början av året, de redan genomförda nedskärningarna i statsandelarna och förslaget till finansiering av social- och hälsovården. I kommentarerna har de tre faktorerna slagits ihop.
Social- och hälsovårdsreformens inverkan har inte skiljts från de övriga, även om den ingår i det material som finansministeriet publicerat och som har varit tillgängligt för alla medier och utgjort en utgångspunkt för deras rubriker.
I flera medier hänvisas i enlighet med FNB:s rapport till ordförande för riksdagens grundlagsutskott Johannes Koskinen, som betonat att huvuddelen av skattepåverkan beror på andra faktorer än social- och hälsovårdsreformen. Trots det får läsare, tittare och lyssnare lätt intrycket att alla utgiftsändringar i kommunerna endast beror på social- och hälsovårdsreformen.
Social- och hälsovårdsreformen är skatteneutral
En stor del av medierna och många kommentatorer har inte noterat att social- och hälsovårdsreformen enligt finansministeriets beräkningar är skatteneutral i fråga om kommunalskatten (genomsnittlig inverkan på de kommunala skattesatserna är -0,02 procentenheter). Statsandelsreformen som trädde i kraft i början av året och de redan genomförda nedskärningarna i statsandelarna ökar trycket på en höjning av kommunalskatten med cirka 2,08 procentenheter (median), oberoende av social- och hälsovården.
Den planerade social- och hälsovårdsreformen i sin helhet belastar inte den kommunala ekonomin, i motsats till statsandelsreformen och nedskärningarna i statsandelarna. För enskilda kommuner kan den sammantagna effekten av de här tre faktorerna givetvis bli stor, men enligt finansministeriets beräkningar är social- och hälsovårdsreformens andel mycket liten. Exempelvis i Pertunmaa med sina 1 865 invånare, som i medierna har presenterats som den kommun som skulle ”lida mest”, skulle trycket på att höja kommunalskatten med 72 procent bero på annat än social- och hälsovården. I Sastmola med 3 269 invånare, som är den kommun som lider näst mest av de tre reformerna, skulle social- och hälsovårdsreformen ge en fördel på 0,5 procentenheter på skattesatsen, men kommunen skulle oberoende av social- och hälsovården bli tvungen att höja sin skattesats med 6,2 procentenheter.
Finns det behov av en ännu mer omfattande ekonomisk bedömning – och en hurdan sådan?
Utöver konsekvenserna för kommunalbeskattningen har många aktörer på samma sätt som grundlagsutskottet insisterat på en omfattande bedömning av social- och hälsovårdsreformens ekonomiska och övriga konsekvenser. Information om reformens konsekvenser är absolut nödvändig för informerat beslutsfattande.
THL har bedömt social- och hälsovårdsreformens ekonomiska och övriga konsekvenser flera gånger på reformprocessens olika stadier. I samband med alla dessa bedömningar har THL hört flera representanter för kommunfältet. Den bedömning som presenterades i THL:s utlåtande till riksdagens social- och hälsovårdsutskott (THL:s utlåtande den 26 februari 2015) och föregående bedömningar är de mest omfattande bedömningarna av social- och hälsovårdsreformens ekonomiska konsekvenser. THL:s ekonomiska bedömningsmetoder och informationsinnehåll (exkl. den senaste tekniska uppdateringen av utgiftsdata samt dagvården för barn och utkomststödet) har beskrivits i detalj i en rapport om förhandsbedömningen av social- och hälsovårdsreformens konsekvenser (s. 52–60).
I THL:s bedömningar, som är baserade på data och erfarenheter från Södra Karelens social- och hälsovårdsdistrikt Eksote och förvaltningsförsöket i Kajanaland, inkluderar nettodriftskostnaderna alla kostnader för social- och hälsovårdens normala verksamhet samt kostnaderna för reformen inom Eksote och i Kajanaland. Det vill säga att också löneharmoniseringen, kostnaderna för sammanslagningen av IT-systemen och alla andra eventuella kostnader i samband med förändringen ingår. THL:s bedömning inkluderar alltså alla social- och hälsovårdsreformens kostnadsverkningar. Vilka kostnadsposter skulle ytterligare kunna inkluderas?
På basis av Eksotes resultat kan man uppskatta att det med en integrerande samkommunmodell (exkl. dagvården för barn och utkomststödet) inom social- och hälsovården, som täcker hela social- och hälsovårdens organisations- och produktionsansvar, är möjligt att årligen uppnå en sparpotential på cirka 1,6 procent per invånare, så att sparpotentialen på riksnivå blir drygt 260 miljoner euro om året. På fem år skulle det innebära cirka 1,3 miljarder euro lägre kostnader för social- och hälsovården än utan reformen. I fråga om försöket i Kajanaland är slutsatsen oklar.
Som känt är det svårt att förutse den framtida utvecklingen. Det är svårt att föreställa sig hur bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna skulle kunna göras på ett mer tillförlitligt sätt än det som THL har använt. Utifrån vissa på förhand fastställda kriterier valdes för varje kommun inom Eksote och i Kajanaland en kommun på annat håll i Finland, där befolkningens socioekonomiska egenskaper var så lika försökskommunens som möjligt. Utgiftsutvecklingen i kommunerna inom Eksote och i Kajanaland jämfördes med utvecklingen i motsvarande kontrollkommun under samma period före och efter reformerna. Bedömningsplanen motsvarar en retrospektiv före-efter försöksplan med matchande kontrollkommuner.
Borde man göra ett pilotförsök med social- och hälsovårdsreformen?
Allt emellanåt har man också lagt fram förslag om att göra pilotförsök med de olika alternativen. Pilotförsök ska utan tvekan uppmuntras, om tiden räcker till. Ett utmärkt exempel är försöket med egenläkare, som i decennieskiftet 1980–90 användes till att försöka få fram en fungerande modell för att förbättra tillgången till läkartjänster.
Man kan emellertid helt klart konstatera att ett pilotförsök med den modell med 19 samkommuner för social- och hälsovårdsområden som just nu är aktuell inte skulle ge något mervärde för vår befintliga kunskap. Orsaken till det är att Eksote redan har gjort ett ”pilotförsök” med den aktuella samkommunmodellen och erfarenheterna av försöket är i användning med de kostnadsverkningar som nämns ovan.
Man kan dessutom konstatera att det i Kajanaland har gjorts ett pilotförsök med en landskapsmodell baserad på val (utan direkt beskattningsrätt), som utöver social- och hälsovården också omfattade annan verksamhet som ligger på kommunernas ansvar. Finansieringsmodellen i Kajanaland grundade sig inte på rätten att beskatta invånarna utan på medlemskommunernas solvens.
Uppskjutande av social- och hälsovårdsreformen hjälper varken kommunerna, staten eller befolkningen
Många kommuner har föreslagit att social- och hälsovårdsreformen skjuts upp till nästa regeringsperiod. Ett uppskjutande av reformen löser inga av problemen som ligger till grund för reformbehovet, utan driver dem istället till sin spets.
Att skjuta upp beslutet hejdar inte befolkningens åldrande ens med en enda dag, och minskar inte heller behovet av tjänster eller utgiftstrycket. En fördröjning av reformen kan varken lösa problemen inom den kommunala ekonomin och hela den offentliga ekonomin eller minska hållbarhetsunderskottet.
Fakta kan tyvärr inte ändras ens med politiska beslut. Enligt THL:s senaste opublicerade tekniska beräkningar, som lämnades till riksdagens social- och hälsovårdsutskott den 26 februari 2015, kommer utgifterna för hälso- och äldrevården enbart på grund av befolkningens åldrande att öka med uppskattningsvis en dryg tredjedel (4,5 miljarder euro) före 2030 och med nästan 60 procent (7,4 miljarder euro) före 2040 jämfört med dagens läge. Det här sker alltså även om tillgången och kvaliteten på samt mängden av tjänster förblir oförändrade, det vill säga inte försämras, men inte heller förbättras.
Det är nödvändigt att inleda social- och hälsovårdsreformen, hellre med den nuvarande riksdagens beslut än om några år. När en nödvändig reform skjuts upp blir alla vi som är bosatta i Finland lidande. Och det utan någon som helst orsak.