Social- och hälsovårdsreformen har varit aktuell redan länge, i år eller decennier beroende på hur man räknar. Med tiden har behovet av en omfattande reform av servicesystemet bara ökat.

Vårt servicesystem som bygger på kommunerna är splittrat och alla kommuner har inte tillräckliga resurser för att klara av sin skyldighet att ordna tillräckliga social- och hälsovårdstjänster för sina invånare. Detta har lett till skillnader i servicen mellan olika regioner och befolkningsgrupper, vilket har lett till att välfärd och hälsa inte har fördelats jämnt.

Därför är det bråttom med vårdreformen.

Statsminister Sanna Marins propositionsutkast om social- och hälsovårdsreformen lades ut för remiss den 15 juni 2020. Vid sidan av de övriga remissinstanserna har även THL gett sitt utlåtande om utkastet.

THL:s bedömning av regleringshelheten är i huvudsak positiv. THL anser att regleringen utgör en bra grund för en reform av servicesystemet – även om det naturligtvis finns en del att rätta till i lagpaketet.

THL ansåg att en väsentlig minskning av antalet anordnare av social- och hälsovårdstjänster jämfört med nuläget och överföringen av ansvaret för att ordna och producera tjänster till vårdlandskapen,  som är betydligt större än kommunen, skapar förutsättningar för att förbättra social- och hälsovårdstjänsternas jämlikhet, tillgänglighet och effektivitet – det vill säga lösa problemen i vårt servicesystem. Så är fallet även om en del av vårdlandskapen efter reformen ändå blir för små till sina resurser och sitt befolkningsunderlag för att problemfritt kunna ansvara för sina uppgifter.

Detta skapar ett behov av stark nationell styrning för att säkerställa enhetligheten och betonar betydelsen av landskapens samarbetsområden i det regionala samarbetet och arbetsfördelningen.

Den föreslagna servicestrukturen skapar förutsättningar för horisontell och vertikal integration, då i regel samma aktör ansvarar för social- och hälsovårdstjänster på basnivå och specialnivå. THL anser att detta är viktigt. Genom att samla ansvaret till samma instans möjliggör man att social- och hälsovårdstjänster planeras och utförs som en helhet inom regionen, att resurser allokeras ändamålsenligt och att serviceintegrationen främjas.

Den föreslagna särlösningen för Nyland, som ingår i propositionen, anser THL vara dess svaghet eftersom detta innebär ett avsteg från ett utgångsläge där integration främjas. Ansvaret för att ordna primärvård och socialvård i Nyland ska fördelas mellan de fyra vårdlandskapen och Helsingfors stad medan ansvaret för att ordna specialiserad sjukvård fördelas mellan HUS-landskapssammanslutningen, vårdlandskapen och Helsingfors.

På detta sätt skiljer sig den specialiserade sjukvården från socialvården och primärvården, vilket innebär att integrationen av förvaltningen, finansieringen och tjänsterna inte förverkligas. På grund av särlösningen faller ca 30 procent av landets befolkning utanför den integrerade strukturen. Enligt THL är det svårt att finna motiveringar till Nylands särlösning i social- och hälsovårdens servicestruktur.

En annan faktor som THL kritiskt vill uppmärksamma är landskapens finansieringsmodell. Modellen utgår från servicebehovet, dvs. finansiering riktas till landskapen enligt det servicebehov som förekommer i dem. Modellens problem är emellertid att det ökade servicebehovet endast beaktas till 80 procent.

Således uppstår det en klyfta mellan finansieringen till landskapet och dess servicebehov. THL anser att den förväntade ökningen av servicebehovet bör beaktas nästan fullt ut i vårdlandskapens finansiering för att tillräckliga tjänster ska kunna tryggas även på sikt.

THL anser att det är viktigt att reformen av servicesystemet går framåt  i enlighet med de föreslagna riktlinjerna. Det räcker inte enbart med en strukturell reform, utan vid sidan av den är det viktigt att fortsätta den funktionella utvecklingen bland annat inom ramen för programmet Framtidens social- och hälsocentral.

Efter att lagpaketet har godkänts bör man noggrant följa upp hur genomförandet av reformen framskrider och dess konsekvenser samt vidta nödvändiga korrigerande åtgärder i rätt tid.

Reformen av social- och hälsovården tar inte slut vid vårdreformen. Inom den närmaste framtiden finns det ett behov av att förenkla finansieringen av social- och hälsovården på så sätt att många separata finansieringskanaler slopas, dvs. att finansieringen via flera kanaler avvecklas.

THL anser också att det är viktigt att företagshälsovården och studenthälsan sömlöst ansluts till vårdlandskapets social- och hälsovårdstjänster.

×
×
×

Kommentera

Processing comments...

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *