ECD-rapporten ”Education at a Glance” ledde till viss oro när det framkom att NEET-siffrorna ökat bland finländska unga – och i synnerhet bland de unga männen. Beteckningen NEET-unga, ‘Not in Employment, Education or Training’ står för unga som inte studerar, förvärvsarbetar, utför värnplikt eller deltar i aktiverande eller rehabiliterande åtgärder. Med andra ord, unga som anses löpa risk att slås ut ur samhället.
Enligt OECD-rapporten hade andelen NEETs i Finland i ålderskategorin 20-24 åringar bland männen ökat från 17,6 till 21,1 procent, och bland kvinnorna från 13,8 till 15,4 procent. I denna ålderskategori tillhörde totalt 18,3 procent av finländarna gruppen NEET, medan medeltalet för OECD-länderna låg på 17 procent.
Fastän det är skäl att förhålla sig seriöst till siffrorna bör vi också minnas att arbetsmarknadsforskare hävdar att NEET siffrorna framför allt ger en bild av förändringar på arbetsmarknaden – och inte primärt huruvida unga marginaliserats.
Bland gruppen unga som saknar så väl arbets- som utbildningsplats finns alldeles vanliga unga, som vi inte behöver oroa oss för det minsta. De håller ett mellanår, läser till inträdesförhör eller väntar på att börja studera eller avtjäna sin värnplikt. Den här gruppen unga är i Finland, liksom i övriga Norden, förhållandevis stor.
En studie som baserar sig på THL:s omfattande registerdata för födelsekohort -87 visar att hela 46 procent (!), det vill säga cirka 27 000, av kohortens unga har haft NEET-status antingen en eller fler gånger då de varit i åldern 16–25 år. Majoriteten av dem mår idag väl.
Emellertid visar samma studie också att det råder ett samband mellan välbefinnande och att ha NEET-status: Ju längre de unga har varit utanför studie- och arbetsliv, desto sannolikare är det att de lyft utkomststöd eller använt sig av välfärdstjänster, såsom psykiatrisk specialvård. Enligt samma THL-studie föreligger ett samband mellan NEET-ungdomarnas utgångsläge, mätt i föräldrarnas utbildningsnivå och mottagande av utkomststöd; ett sämre utgångsläge utgör en prognos för utslagning från studie- och arbetsliv.
Med andra ord handlar NEET-fenomenet delvis om ett generationsöverskridande problem. Det faktum, att ungas välfärdsproblem är knutna till deras föräldrars svårigheter är tyvärr inte en vare sig ny eller överraskande insikt.
I NEET-diskussionen i Finland har fokus ändå lagts vid könsfördelningen – och dess i mina ögon överdimensionerade oro för unga män. Viktigare än att fästa sig vid de, något missvisande, helhetssiffrorna vore att satsa på att hjälpa den inom gruppen NEET förhållandevis lilla gruppen utsatta ungdomar. De utgör cirka 5000 unga i åldern 17–18 år. Enligt THL:s undersökning är nämligen risken störst för att problem relaterade t.ex. till utkomststöd eller inköp av psykmediciner ackumuleras just bland dem – och i den här gruppen ligger flickorna rent av något sämre till än pojkarna.
De här ”risk-NEET”-ungdomarna borde utgående från s.k. relationsarbete på gräsrotsnivå erbjudas ett heltäckande stöd. De borde också ges möjlighet att själva påverka så väl de insatser som erbjuds dem som med vem de arbetar i frågor som berör dem själva. En fungerande relation till en bekant arbetstagare kan vara av avgörande betydelse för slutresultatet.
Och slutligen: fastän varje enskild ung, hen må så vara man eller kvinna, kan påverka vilka val hen fattar, är det ändå omöjligt för hen att lösa läget på den finländska arbetsmarknaden, som långt är beroende av den globala marknaden – som i sin tur är av stor betydelse för möjlighet att komma över ett lönearbete.
Läs mer:
Kari Hämäläinen, Mitä NEETtiä? Omalinja.fi
Liisa Larja ym., NEET-indikaattori kuvaa nuorten syrjäytymistä. Tieto & trendit 2/2016. Tilastokeskus.
Heikki Räisänen, Nuorten aikuisten asema työmarkkinoilla on heikentynyt. Työ- ja elinkeinoministeriö, tiedote 20.1.2017.